VÄSTHANGET, fredag em: Ensam på plats, solen skiner strax innan den går ner i sydväst. Bra lyse på modellen. Vindriktning ca 310 grader. Medelvind ca 10-12 meter per sekund.Lätt att förfalla till uttryck som optimalt.
Aldrig tidigare har Ocelot-hybriden flugit så fint. Är det inte lite typiskt att den passar på att göra det när man inte har vittnen?
Först nu kan man nog säga att jag justerat in den och fått i ordning på den. Sist jag flög den i hård vind, var jag mest nervös. Den fladdrade i hög fart, inte roderfladder, utan vaggade liksom fram och tillbaka som om någon satt och lekte med ett sidroder som inte fanns.
Självklart trodde jag att det hade med den minimala fenan i traditionellt balsalistverk. Nästan traditionellt i alla fall. Den har faktiskt en framkant som är något slags hårdträ/balsa/limträ/basning/formpress-historia. Jag har provat den tekniken i flera olika byggen nu, och är fascinerad över dess livslängd på hanget.
Nu vet jag att vaggningen inte hade med fenan att göra, utan ett gammalt "radiofel" som uteslöts i och med att jag skiftat signalkablarna mellan de båda vingservona. Det är enda ändrade parametern.
Tidigare hade jag en viss oregelbunden gång på det ena servot som jag trodde hade med sändaren att göra. Men som måste ha berott på induktionsströmmar inne i kroppen, antingen i kabelhärvorna, eller runt mottagare. Bara genom att skifta kanaler, alltså 2 bytte plats med 5, och så ändra riktning på gången samt nya mittlägen. Observera att jag inte ändrade något i den mekaniska installationen och inte heller i mottagaren, utan endast i det kontaktdon där vingen ansluter till kroppen.
Alltså, båda servona arbetar i precis samma läge som tidigare, så det är inte något mer puttarna eller dreven där. Inte heller något annat mekaniskt.
Hur som helst kändes det igår som om jag fått en ny modell. Stabilt som en tremetare utförde den trippla vertikala rollar, immelmannar och split-s:ar i oavbruten följd längs med hangkanten, dykningar från hög höjd, rakt ner utmed hanget, så lång ner att den knappt syntes, och sedan upp igen, långt, långt upp, utan att tveka om var den var, eller vart den var på väg. Jag upplevde nåt slags total kontroll, härlig känsla.
Korvlådan behöver dock vissa justeringar. I ett kritiskt läge höll den på att blåsa av mig, hängde halvvägs ut på antennen, inte något trevligt vindfång. Nu har jag lagt konstruktionen av korvlådans bakkant på entreprenad till min ömma mor. Uppgiften är att tänka kuvös.
Och så ska man ju aldrig skriva rubriker som inte har täckning i texten. Den är inte sann, jag har bara gått ner fem kilo sedan operation. Borde nog gå ner fem till, sedan behöver jag inte tvätta byxor på ett halvår, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar