Thun goes 2.0

Under senvintern har vi haft ett framgångsrikt gemensamt projekt i modellflygklubben. Vi har byggt varsin likadan Thun som är avsedd för tävlingsformen Air Combat.

Än så länge har är det bara några modeller som kommit i luften och min modell har lämnat sin första edition bakom sig. Vid min andra flygning tappade jag bort modellen och gjorde i princip alla fel, bl a full höjd och trottel av, vilket innebar att jag satte den med nosen före rejält hårt ner i den frusna backen. Maxlanda, men sin torv, brukar ju annars vara ganska förlåtande.

I version 2.0 har jag ersatt hela nosen, den del som vid leverans var blå, med motsvarande block i EPP. Och jag har jag satt dit en betydligt rejälare brandvägg av 4 mm plywood. Därefter har jag gjort en motorkåpa i PET och en spinner i en mycket speciell och exklusiv variant av Polyeten.

Polyetenklumpen i svarven på traditionellt vis,

alltså på en tapp på träskiva, och så lite kontaktlim.

Inte någon superfinish, det är ju combat
det handlar om. Skärsvarvad med skölp.

Kåpan är tejpad på plats och har kylhål i nederkant.
Och det känns faktiskt ganska tryggt med spinnern på plats,
i stället för M8-bulten som ju faktiskt påminner
ganska mycket om bulten i en slaktpistol.