Moaning chair

Dessa bilder tål att klickas på för större bild.

Typiskt dålig skruv. Dels är det en massa tvärgående balkar mellan gängorna, dels är den väldigt sprött härdad. Tror sjutton att den smällde av när den satt fastgjuten i epoxin.

Så har jag för första gången på bygget hittills fått användning av den i byggbeskrivningen noggrannt beskrivna "Moaning chair". Där ska man naturligtvis sitta och stöna när man begått de värsta misstagen.
Skruven ovan är av den kvalitet som jag använde för att skruva ner för- och akterstävarna. Och det fungerade ju bra. Men när jag skulle skruva ur dem small de av allihop. Inte kul. Och framför allt, inte kul när jag tog fram min finaste putshyvel för att forma till stävarna på ett sätt som ger rätt känsla. Att sätta hyvelstålet i en härdat stålskruv, är inte vad man mest av allt önskar sig.

Efter sju svåra år och diverse specialverktygsletande så löst jag problemet, och har nu spackla igen hålen med en blandning av epoxi och slipdamm. Fungerade bättre än väntat att spackla på det sättet.

Spackling av förens ytterstäv

Spackling av skarv där nivåskillnaden blivit för hög på grund av rent slarv. 

All riktande grovslipning är nu klar. Gick förvånansvärt snabbt och lätt, måste jag säga. Nu ska spacklingarna slipas jag räknar med att kunna göra det med 80-papper som är den finaste slipningen som krävs innan det blir dags för förberedelserna för att lägga på glasfiberväven.

Jag är nu uppe i totalt 29 timmars byggtid och är alltmer imponerad av denna byggteknik. Det är lätt, och det går fort.