Jag kan inte rå för det, men jag känner något slags dragning till insuget. Ju större desto bättre. Kan det har något med barndomen att göra? Är det freudianskt? Eller är det bara så enkelt att att Puch-trimmar-metoden slår igenom. Borra så stort det går?
Den tyngre motorn krävde placering av acken långt bak i bakkroppen. Och då gick det ju inte med ett platt ack, utan jag fick löda ihop en ny fyrkantig. Men det känns bra att kunna justera tyngdpunkten utan att behöva addera något bly.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar