Ganska lustigt. Om det inte hade varit för inomhusflyget så hade spitfireprojektet varit hopplöst avstannat. Ju mer jag har mätt och funderat, desto mer har jag insett att det inte skulle vara lämpligt att peta dit min 1.08 tvåtaktare med 4,2 kg dragkraft. Dels skulle det bli alldeles för tungt, dels skulle det rent utrymmesmässigt bli mycket svårt att få den på plats. Och så skulle det bli allt annat än skalenlig dragkraft. Hovra med en spit? Nä, så får man inte göra... Och det skulle väl inte gå med de roderytorna heller?
Så i foajén till Odenhallen smusslades det med sedelbuntar och oljiga fyrtaktare. Mumma för en Spitfire, en SC 0,91. Precis vad som behövdes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar