Allvarligt radiofel

Förra söndagen utspelades någon form av avsiktlig gubbcombat. Det kunde ju naturligtvis bara sluta på ett sätt. Hur det började, får nog kanske Anders själv berätta vid tillfälle. Men det slutade med att jag tappade min radio ganska hår i golvet, med spakarna neråt.

Den blev obrukbar.

Tills nu, denna tidiga söndagmorgon då det var dags för nytt inomhusflyg. Ganska snart visade det sig att det fattades en bussning i ena axeländan till höjdroderspaksaxeln, eller vad den nu kan tänkas heta. Undrar om den heter "gimbal".

I alla fall, paniken närmade sig allteftersom klockan tickade mot tio. Ska jag ge upp, beställa reservdelar, och vänta en vecka eller så. Eller ska jag försöka tillverka en bussning som passar sådär lagom bra?

Här syns väl tydligt var bussningen saknas?

För att leta igenom radions innanmäte skruvar jag isär den mer och mer. Hjälp! Sånt här ska inte ske under stress. Jag gick upp tog en kopp kaffe för att lugna ner nerverna en aning

Och när jag kommer ner i hobbyrummet, så är det första jag ser, under bordet bland sågspån och skräp, en bussning! Fantastiskt! För en gångs skulle lite tur! Dit med bussning och skruva ihop radion och bara komma en aning för sent till dagens inomhusflyg. Som inte inte var bokat. Men kul ändå. Fast det är en helt annan historia.

Jag minns en sommar

Jag sitter och pillar med hustruns dator och hittar en mapp sedan i somras med mina mobilbilder. Jag har inte någon märkvärdig mobilkamera och för det mesta blir det bara skit, rent tekniskt, även om bilder ganska ofta har en intressant innehåll, åtminstone för mig.

Här dock en mobilbild som kanske innehåller flera kriterier för att vara en så kallad bra bild:

• Den berättar något som är intressant kanske för någon mer än mig
• Den har något slags idémässigt uttryck (måtte detta vara den sista sneda bild vi får se från detta sneda bilders decennium)
• Den är tekniskt okej (särskilt med tanke på att den är tagen med en enkel mobilkamera)
  

Vilken är då historien som finns där? Ja, det är väl flera. Bilden är tagen den 22 augusti, klockan sju på kvällen. Det är strålande väder, känns varmt och skönt, en perfekt flygkväll. Men är jag ensam?

Naturligtvis inte, jag har ju min Giles med mig. Och min då alldeles nyinköpta sändare. Så i själva verket är jag nog så stolt att jag kan spricka.

Och kunde jag nu inte dela den kvällen med någon av er där och då, så kan jag väl göra det här och nu utan att skämmas alltför mycket?

Många mottagare i skåpet

Så där börjar de nu samlas på hög, alla mina 35 MHz mottagere. Snart nog lär de vara värdelösa på andrahandsmarknaden. Men de fungerar ju faktiskt riktigt bra, så jag kommer nog trots allt behålla dem och använda dem i flygplan som jag bara flyger sällan med. Om jag nu ids släpa på ytterligare en sändare. Kanske jag är jag lite ångerköpt på att jag inte valde lösningen med en konverterad sändare, men främsta skälet till att jag inte gjorde det, var ju helt enkelt att jag inte hade någon sändare att konvertera. Och börja med att återigen investera i någon begagnat kändes inte aktuellt.

Blott två inomhusmottagare

Hittills ser jag bara fördelar med mitt byte till kortantenn. Utom möjligtvis priset på mottagare. Det finns helt enkelt inga möjligheter att köpa nya mottagare som ersättare alla gamla. Så nu har bara två inomhusmottagare. Och det kanske också är bra, då ökar ju faktiskt möjligheterna att jag flyger in mig ordentligt på en modell.

Lucköppning

Det luktar gott i Hobbyrummet. Och ännu har jag bara hunnit glutta lite på locket. Det har ju kommit lite grejor i emellan som krånglande pelletsbrännare och trasig tvättmaskin. Men nu står jag i begrepp att sätta igång att bekanta mig med nya sändaren. Jag har dock bara två mottagare. Vilka två modeller ska först få smaka på 2,4? Väldigt svårt att bestämma mig, faktiskt, men det lutar ju trots allt åt att wursten kommer först...