smart verktyg för stela ryggar

När jag ändå höll på denna givande morgon, och riktade landställen på spitfiren, så hade jag problem med att se ackvarnaren eftersom modellen låg upp och ner. Det är ju viktigt att kolla landställens båda ändlägen så att de inte drar mer ström där. Förut har jag böjt mig ner i en hopplös ställning för att se ackvarnaren och landställen samtidigt.

Nu la jag bara en spegel på bordet, och tyckte nog att jag var himla smart.

I princip färdiglagat

Här hade jag efter förra "landningen" bara limmat rakt av med epoxi. Den här gången förstärker jag med sex stycken kolfiberstänger som jag placerar mitt i fogen. Limmar med CA.

Limmar träbitarna på nytt med 30 min great planes epoxi. Ett lim som är "avsett för modellflyg", som Arnold en gång uttryckt saken.

Men även här ska jag förstärka med lite nytt material så att det går sönder lika lätt igen. På denna sida hade jag slarvat lite. Just nu härdar limmet under min värmelampa, jag hinner äta frukost under tiden, sen är det bara "på't igen".

Jungfruturen avklarad

Och dokumenterad på en klubbsajt nära dig.

Förgasarskit

Det var ju ingen liten bit. Utan en ganska rejäl flaga. Tycktes vara av hård plast. Roligt när man faktiskt hittar något som som sen också med ganska stor säkerhet visade sig vara orsaken till problemet.

För info, måste jag också meddela att denna motor har jag aldrig kört utan "final filter". Därmed inte sagt att jag ändå inte har kunna peta dit den här flagan.

Nej, inte är det nåt fel på flödet

Jag har inte fått motorn att gå som den ska. Den baktänder och tvärstannar om när den går på mer än halvgas. En teori är att den går varmt på grund av att det står för magert. Jag trodde att den blev "tillfälligt" mager på grund av dåligt flöde. Men nu har jag uteslutit det. Flödet är bra. Och det blir inte sämre av vare sig Quick-Fillen eller slutfiltret. Eller klunken. Och jag har provat flödet med hävert. När väl tryckmatningen är igång, blir naturligtvis flödet än bättre. Och inte ska jag behöva ha mer bränsleflöde på denna än vad jag hade på min tvåtakt 1.08?

Nu ska jag nog ta och göra rent förgasare för att förvissa mig om att det inte sitter nåt där som påverkar flödet. Att totalriva motorn ser jag just nu ingen anledning till.

Många fel innan start

Skevroderlinkaget var inte åtdraget. Detta hade med ganska stor säkerhet inneburit en svår krasch om jag hade kommit upp i luften. ren tur att jag upptäckte det.

Propellern satt för löst. Motorn gjorde ett hostande, med lite bakslag som lossade muttern. Nu har jag dragit åt, hårt, och låst med loctite.

Pilotomröstningen klar

Det blev naturligtvis Daryl som fick flest röster. Ryktet säger att det beror på att hon är den mest lättklädda på bilden. Men det är alls inte sant.

Daryl heter faktiskt Bigglesworth-Svensson i efternamn efter domstolsbeslut om att hennes farfar faktiskt var självaste Biggles. Han erkände naturligtvis aldrig faderskapet under sin livstid, eftersom han inte alls kände till denne tidigare bastard till dotter.

Nu ser dock Daryl fram emot att få visa vad generna faktiskt betyder, på ett modellflygfält nära dig, förmodligen en helg i slutet av april...

Knappast skalenligt?

Hon får det lite trångt. Undrar hur man slår fast att piloten är skalenlig?

Vem ska bli pilot?

(melodi: Vem ska bli president, var det Ebba Grön)

Dags för Reader's Choice i frågan om vem som ska få spaka Spitfiren.

Från vänster till höger Betty, Hanna, Daryl, Susie och Doris. Rösta här bredvid.

Min mest idiotiska limning, någonsin

Jag har ju länge varit stolt över min fina installation av landställen på Spitfiren. Väldigt fin gång, bra låsning i båda ändlägena. Ett extra spännande "Dash-läge" i mitten tack vare att ställen råkade hamna på en trelägesswitch.

Men jag har inte tidigare fått dit kåporna, eller vad de heter?
Nu är dock kåporna på plats. Snyggt. Spitten börjar bli klar för jungfrutur. Saknas dock fortfarande en pilot.


Ibland vill det sig inte riktigt. Det sista jag gör när jag fått dit kåporna så snyggt, så snyggt, är att droppa på ytterligare lite CA, "som förstärkning, typ".

Jämmer och elände, det rinner ner i själv gångjärnet, in i leden liksom. Jag får panik och är direkt där med kickern och sprayar till i hopp om att limmet inte ska hinna krypa så långt ner.

Gissa om det sitter fast!

Det är inte längre infällbara landställ.

I kväll ska jag prova att dränka in skiten i Nitro. Önska mig lycka till.

Lite riktig verksamhet

Det här är ett jobb jag aldrig gjort tidigare, men läst om i RCM&E. Som svårt, och att det är viktigt att se till så att motorn får kylning. Hur jag lyckats med det har jag ingen aning om. Inte heller om det spelar nån roll för smörjningen att motorn sitter inverterat?

Jag tror jag ska låna grannens termometer och mäta motortemp med och utan kåpa.

Vaddå Depron?

I dessa depron-tider i hobbyrummet är det ganska tillfredsställande med lite "riktigt" arbete också. Torrmontering av den nyligen införskaffade 0.91-motorn till Spitfiren. Verkar finnas möjlighet att få den att passa helt perfekt. Den enda som kommer att sticka ut ur kåpan kommer att bli ljuddämaren och nålen. Det blir alltså lite kinkigt att fundera över kylningen, särskilt för mig som envisas med att köra på 12,5 procent olja, det funkar ju bra, bara man inte kör snålt eller varmt...

Spinoff-effekt av inomhusflyget

Ganska lustigt. Om det inte hade varit för inomhusflyget så hade spitfireprojektet varit hopplöst avstannat. Ju mer jag har mätt och funderat, desto mer har jag insett att det inte skulle vara lämpligt att peta dit min 1.08 tvåtaktare med 4,2 kg dragkraft. Dels skulle det bli alldeles för tungt, dels skulle det rent utrymmesmässigt bli mycket svårt att få den på plats. Och så skulle det bli allt annat än skalenlig dragkraft. Hovra med en spit? Nä, så får man inte göra... Och det skulle väl inte gå med de roderytorna heller?

Så i foajén till Odenhallen smusslades det med sedelbuntar och oljiga fyrtaktare. Mumma för en Spitfire, en SC 0,91. Precis vad som behövdes.

Hjälp, tomt arbetsbord!

Och nu då? Vad ska man göra nu? Hjälp!

Pizzan är klar och står och stampar för att bli provflugen. Spitfiren är lite undanstoppad i väntan på våren. Är ju inte mycket kvar på den heller för den delen.

Och där står bordet tomt, inbjudande, uppfodrande, ja, rentav kanske lite ångestskapande. Det jag skulle vilja göra är att knåpa ihop en ny inomhusmodell i Depron som passar till 100-grams drivlinan. Men då vill jag ju att det ska bli en modell som är snygg, häftig och har prestanda som slår alla andra.

Dubbeldäckare, skalaförebild, vingprofil, vingbalk, ja, frågorna är många inför ett sånt projekt. Och bordet står fortfarande där och gapar tomt. Stressen kryper sig på, det drar ihop sig mot jul och diverse förpliktelser. Inte kan väl en ARF vara lösningen?

Lycka är att löda i hobbyrummet

Häromkvällen hade jag en sån där fulländad stund då bara allting stämde. Dels hade jag rätt material hemma, och dels hade jag rätt verktyg. Som ett extra plus utvecklade jag också ett nytt verktyg, eller maskin om man så vill. En löd-fläkt. Av en skrotad gammal dator.

Se så bra röken blåser undan då fläkten är på. Annars har ju den där rökstrimman en fantastisk förmåga att antingen hamna i näsan, eller i ögat. Nu är det problemet ett minne blott.

Och för den som själv inte gjort det, är det nog svårt att förstå. Men lycka går faktiskt också att uttrycka som en snyggt lödd multiplex-kontakt som tar hand om alla fyra servona från vingen.

Bygget av en "ARF" gå vidare

Löda tycker jag är roligt, särskilt när man har rätt grejor till det. Och här kommer det att bli en hel del lödning, den saken är klar. Fyra servon i vingen till en gemensam kontakt.

Och sätta upp linkagen är också roligt. Men jag är lite tveksam till de medföljande prylarna. De verkar dock ganska okej. Till och med bitar av bränsleslang fanns med i påsen. Är det det som är ARF?

Bara mycket långsamt framåt

Spitfiren är inte flygklar. I själva verket har det inte hänt nånting med den på två veckor. Är själv lite överraskad. Men dels har jag gått bet på servoinstallation till landställen. Fick helt enkelt inte plats med servot på det sätt som det är tänkt. Har provat med ett miniservo, men inte heller det får plats. Funderar på att kalla in landställsservoinstallationskonsulten Henry.

Och till råga på allt har jag också gått bet på programmering av radion, en MC 20. Jag vet inte hur jag ska komma åt att styra landstället till kanal fem. Tycks inte finnas någon spak eller pott som styr kanal 5.

Så jag har nog redan ledsnat lite.


Vilket visade sig här. Plötsligt blev det kul med grovslöjd. Har kapat till ett hörnskrivbord och försett det med snygga hemmatillverkade kantlister av ek. Skrivbordet är på plats, och därmed en dator närmare köket.

Det är väl vingen som gör det?

Speglar mig i glansen

Jag har bara packat upp och tittat på delarna. Så långt mycket nöjd.