Förberedelser nästan klara

Nu är jag nästan helt klar med förberedelserna. Snart dags att bygga båt på riktigt. Ska bara förvissa mig att alla spantmallar står helt rätt i alla vinklar innan jag skruvar fast dem. Överväger att låna in en laser till det ändåmålet.

Jag känner mig nästan lite ångerköpt på att jag inte vägde brädorna på brädgården. Den här uppmätta vikten är inte brädans hela vikt, utan ungefär halva, men jämförelsen är korrekt. Så här kan jag i alla fall välja ut de två tyngsta brädorna till formen.

Ribborna ska vara 5 mm. 5,5 ger en tyngre båt. Och ja, beskrivningen hänvisar till att den orolige kan vara trygg med att 4,7 fungerar. Jag valde väl härmed en kompromiss med 5,15.

Känns på nåt vis lite skönt med riktiga verktyg efter alla år med fjollverktyg som modellflyget inneburit.

Ribborna klara, gick mycket bättre att såga än vad jag trodde att det skulle göra.

En trotjänare. Rejält stark. Lite tung, kanske, men fungerar väldigt bra ihop med min dammsugare.

Ibland måste man smita ut ur hobbyrummet, särskilt om solen skiner och isen lagt sig på Hornborgasjön. Här ringer jag in en israpport, 1 cm överis, 2 cm vatten, och ca 3 cm is under det. Ej åkbar. Ej bärig.

Kunde inte låta bli att provhäfta en ribba. Det här kommer att bli kul, riktigt kul. Totalt är jag nu uppe i 11 timmars byggtid.

Uppgraderad Worst Combat

Worsten har fått två uppgraderingar. Här det lilla, men kanske nog så viktiga: Styvare stötstänger i kolfiber som kanske kommer att ge bättre roderrespons än 0,8 pianotråd. Särskilt nu när stötstängerna blev längre på grund av att allt åkte fram för tyngdpunktens skull.
Hela utrustningen så långt fram som möjligt, men fortfarande acken mitt på tyngdpunkten. Det är väl vad som borde kallas en perfekt installation. Nya motorn gav en totalvikt på 139,4 gram och en vingbelastning på 6.97.

Lätthålsporr

Först vägde de båda skeven 15,7. Sen borrade jag, och hyvlade ner bakkanten så att det blev trekantsform. Då vägde de 7,7. Och var väldigt sladdriga. Med klädseln på så blev de något styvare, men fortfarande mycket sladdrigare än vad de var från början. Klädseln adderade 2,3 gram, alltså dryga grammet per skev.

Detta är transparent Oracover, som ibland kallas Oracover Light. Den är verkligen lätt och stark. Otroligt seg för att vara så tunt. Jag har använt den mycket förut på t ex min DLG.

Med lite färg på blev det ju lite trvligare. Det gröna är Bildtemas neonspray direkt på balsan. Den är sedan klarlackad två gånger med mellanslipning. Det ger en slät och fin ytan som tejpen kommer att fästa bra på.

Och visst är det fint med lätthålen. De går i princip bara att göra på ett sätt: hålsåg. Och man måste köra långsamt, annars fläker det sig. Och helt nytt underlag för varje hål.

Hur mycket väger dina hål?

-- Ungefär 6 gram. Som ett schysst servo!

Äkta "balsa-bashing"

Det var länge sen sist. Men det är lika roligt varje gång. Lite "riktigt" slöjdande i balsa. En fint inställd och vass hyvel och bra vuxen bit balsa är vad som behövs för att skapa den där riktigt härliga känslan. Swisch, liksom.


Och det fick resultat. Jag tjänade in 6,3 gram på kroppsvikten. Nu ska jag lätta skevrodren ordentligt också, ska bli spännande att se hur många gram det finns att hämta där.

Gissa vikten?

Jag hade en fena av vit 3-mm Depron. Den var ful. Så jag sprutlackerade den med gul akrylfärg på båda sidor. Hur mycket väger färgen efter det att den har torkat?

I en omröstning fick läsarna gissa hur mycket färgen vägde. Av nio deltagare var det tre som lyckades pricka in det rätta svaret: 0,5 gram.

Inte så mycket tycker jag. På en fena. Men på en vinge skulle det innebära skillnaden mellan ganska tunga och ganska lätta servon. Minst.

Och så måste jag ju skryta lite om stans billigaste och lättaste vingbalk, kolfiber som kolfiber, när det kommer till kritan är ju plywood också mest kol. Här två 9 mm remsor av 0,4 mm plywood.

De har sedan limmats som en sandwich på över och undersida med vanligt vitlim.