Allvarligt radiofel

Förra söndagen utspelades någon form av avsiktlig gubbcombat. Det kunde ju naturligtvis bara sluta på ett sätt. Hur det började, får nog kanske Anders själv berätta vid tillfälle. Men det slutade med att jag tappade min radio ganska hår i golvet, med spakarna neråt.

Den blev obrukbar.

Tills nu, denna tidiga söndagmorgon då det var dags för nytt inomhusflyg. Ganska snart visade det sig att det fattades en bussning i ena axeländan till höjdroderspaksaxeln, eller vad den nu kan tänkas heta. Undrar om den heter "gimbal".

I alla fall, paniken närmade sig allteftersom klockan tickade mot tio. Ska jag ge upp, beställa reservdelar, och vänta en vecka eller så. Eller ska jag försöka tillverka en bussning som passar sådär lagom bra?

Här syns väl tydligt var bussningen saknas?

För att leta igenom radions innanmäte skruvar jag isär den mer och mer. Hjälp! Sånt här ska inte ske under stress. Jag gick upp tog en kopp kaffe för att lugna ner nerverna en aning

Och när jag kommer ner i hobbyrummet, så är det första jag ser, under bordet bland sågspån och skräp, en bussning! Fantastiskt! För en gångs skulle lite tur! Dit med bussning och skruva ihop radion och bara komma en aning för sent till dagens inomhusflyg. Som inte inte var bokat. Men kul ändå. Fast det är en helt annan historia.

Thun goes 2.0

Under senvintern har vi haft ett framgångsrikt gemensamt projekt i modellflygklubben. Vi har byggt varsin likadan Thun som är avsedd för tävlingsformen Air Combat.

Än så länge har är det bara några modeller som kommit i luften och min modell har lämnat sin första edition bakom sig. Vid min andra flygning tappade jag bort modellen och gjorde i princip alla fel, bl a full höjd och trottel av, vilket innebar att jag satte den med nosen före rejält hårt ner i den frusna backen. Maxlanda, men sin torv, brukar ju annars vara ganska förlåtande.

I version 2.0 har jag ersatt hela nosen, den del som vid leverans var blå, med motsvarande block i EPP. Och jag har jag satt dit en betydligt rejälare brandvägg av 4 mm plywood. Därefter har jag gjort en motorkåpa i PET och en spinner i en mycket speciell och exklusiv variant av Polyeten.

Polyetenklumpen i svarven på traditionellt vis,

alltså på en tapp på träskiva, och så lite kontaktlim.

Inte någon superfinish, det är ju combat
det handlar om. Skärsvarvad med skölp.

Kåpan är tejpad på plats och har kylhål i nederkant.
Och det känns faktiskt ganska tryggt med spinnern på plats,
i stället för M8-bulten som ju faktiskt påminner
ganska mycket om bulten i en slaktpistol.