Potatismjöl och aceton — mums

Jag ställde frågan på svenskt modellflyg och fick svar. Som vanligt. Ett fantastisk community, eller "lärgemenskap", som en del lite tröstlöst försökt översätta begreppet till...

Ett av tipsen handlade om potatismjöl och aceton. Verkar funka, åtmistone till viss del. Där jag lyckats dränka in träet med aceton så har faktiskt träet fått en ljusare färg efter upprepad behandling. Sedan har använt rikligt med Bräkleen och sedan ruggat med grovt sandpapper. Då märks det att träet fortfarande är impregnerat, det dammar liksom inte.

Har därefter provlimmat genom att först lägga på accelerator och sedan CA. Och det biter faktiskt ganska bra, tillräckligt bra för att fogen inte släpper bara mot den feta ytan, utan faktiskt också tar med sig lite material från den sidan när jag bryter upp limningen. Det får duga, helt enkelt.

En lösning på gång

4 mm plywood inköpt hos Mayas shop på Ålleberg. Finplywood. Varje skiva provtryckt. Från finländska urskogar.

Urfrästa väger de endast två tredjedelar...


... av det metallskrot som satt i nosen. Ska bli mycket intressant att se var jag landar till slut. Behöver ju en lite skiva i framkant, och så några förstärkningsbitar. Men jag tror jag klara mig på en lägre totalvikt. Har ännu inte heller bestämt mig om jag ska gummihänga eller inte.

Avbrott i kärnverksamheten

Ibland blir man bara tvungen att ödsla bort tid på meningslösa mek som stör kärnverksamheten. Tröttsamt men en verkligheten som många av oss brottas med. Här tändningsspiralen till pelletsbrännaren som behövde bytas. Varmvatten, vad är det för trams?

Rutten balsa, finns det?

Med ett kirurgiskt ingrepp med skalpellen påbörjas undersökningen om varför motorn lossnar. Ja, jag har ju inte tappat den, men brandväggen går inte att få fast i uppekant.

Träet ser misstänkt gult ut. Man blir fet om fingrarna när man tar i biten. Klämmer du till lite, blir du extra fet. Bra om man har torra händer. Dåligt om man försöker att limma fast något i biten. Som en motor, t ex.

Klämmer man mycket, som här i skruvstädet, så sipprar det faktiskt fram olja. Kanske skulle kunna pressa hela modellen och tjäna mig en hacka. Eller elda upp den, borde ge mycket energi.

Så, inget att spara på, bort med hela överdelen. Nu ska här byggas en box som fördelar belastningen från motorfästet bakåt i maskinen. Allt kan inte hänga brandväggen.

Jag har lite hårdbalsa liggande i grova dimensioner som jag köpt hos slöjddetaljer. De har även balsa i grov plank hemma i bland. Funderar på att tillverka nåt slags plywood av dessa. Har just klyvt upp en 10 mm skiva med japansågen. Funkade riktigt bra. Nu ska det hyvlas, limmas, sågas och funderas. Dags för lite seriös balsa-bashing. Det var länge sen sist.

Hotet sitter i dekoren

Det finns de som tror att det går att skrämmas med lite dekor. Som t ex att sätta ett Katla-märke på fenan.

Men tänk efter! Vad är det? Jo, Katla är liksom en påhittad figur. I en barnbok. Sjuåringar tycker att Katla är otäck. En tioåring skrattar åt filmatiseringen och säger "Ha-ha, det ser ju vem som helst att det inte är något riktigt monster, och det som bubblar, är ju bara O'Boy!".

Så, vem blir egentligen rädd för ett katla-märke på hangkanten?

Nä, tacka vet jag dekor som talar klarspråk.

Jag är beredd.

Ett hemligt vapen?

Nu har jag en polyuretaninbäddad extra polariserad vingbalk. Visst låter det ganska coolt?

Men egentligen handlar det om jag bara hade ett 5 mm rör hemma. På andra sidan fräste jag därför ner en furulist. Ska bli spännande att se hur länge den håller. Den noggranne betraktaren ser dock att det är en sandwich, det ligger en 1 x 3 kolfiberlist i spåret också, som står på högkant. Så det finns en viss chans att det kan hålla ganska bra. På denna sida, undersidan, rör det sig ju i huvudsak om en dragbelastning.

Brusten vingbalk

Strax innan sa Staffan: "Nu när vi ligger på kollisionkurs så skulle det ju kunna bli en ordentlig smäll om vi träffar varandra".

Och trots min hörselskada så hördes faktiskt hur vingbalken gick av. Jag tänkte att jag skär väl upp klädseln och skarvar kolfiberröret med en bit mässingsrör där det hade gått av. Men, det är liksom slajsat utmed hela dess längd.

Ja, det var en rejäl smäll. Staffan är en ond människa. Och hans fåniga leende gick inte att ta miste på. Nu har han drabbats av combat-febern på riktigt.

Tyngdpunktsjusteringslösning som verkar funkis

Först bestämde jag hur mycket vikt som behövdes längst bak. Det blev en gammal klump jag hade på 50 gram. Sen gram med min kirurgiska skalpell och skära upp ett hål. Jag hade lite tur och kom nära en "balk" som blir mycket bra att skruva i.

Jag fäste vikten i en plywood-bit som jag sedan skruvade fast i kroppssidan. På så vis blir det ganska lätt att justera vikten vid behov.




En av skruvöglorna till gummibanden lossnade givetvis samma kväll som jag skulle premiära. Drog loss den själv, med en vantskruv. Gjorde en tillfällig fix av lite tigtråd som jag då hade i lådan. Den fixen är numera en permanent lösning...

Hur många vuxenpoäng får jag?

Alla säger: "Du måste ha PCM till en bensinare".

Jag satte i den ppm-mottagare jag hade ledig, och har ju bara räckviddstestat med bra resultat. Dock inte flugit än.

Däremot har jag köpt in min först PCM-mottagare, och faktiskt bytt, trots att jag verkligen hatar backjobb i hobbyrummet. Dock fick jag inte denna mottagare att funka ihop med min MC 20. Och bra var väl det, på två sätt. Nu kör jag istället min gamla JR-sändare som aldrig krånglat. Och jag kör den på kanal 81. Hann programmera om modellen nu på morgonen i alla avseenden utom failsafen. Den sätter trotteln på nästan full gas hur jag än bär mig åt. Kanske dags för lite RTFM, trots allt?

Val av propeller

Staffan sa att det skulle vara en 20 x 12. Både Niklas och Arnold tyckte att det lät konstigt. Jag påstod att jag läst i instruktionen om att det var ett bra propellerval. För en en dubbelt så stor motor... Till denna 26-kubikare ska det alltså vara en betydligt mindre propeller.

Dekoren på fenan är det som avgör

Det finns de som tror att en Wursts egenskaper beror på hur tejpningen är gjord. Eller hur vingbalkarna är infrästa. Eller hur klädseln är påstruken. Eller var tyngdpunkten ligger. Men glömt allt sånt. Det handlar blott om psykologi och vilket budskap man kommunicerar med fenan. Så det så,

Därför

Förra gången jag skrev om detta projekt så frågade jag mig "Varför?".

Nu kan jag bara säga: "Därför!"

I luften till påsk?

Önska mig lycka till...

"Bara" beslut om dekor kvar

Så står man då där, har massor med ny klädselfilm i olika balla färger. Men hur ska den läggas? Kanske såhär:

Helping hands

Vem får man bäst hjälp av? Två bröder eller två skruvtvingar?

Strömbrytare, laddkablar och ackar på plats

Finlösning. Impar på hanget ända till man tappar bort sin rump. Men väldigt praktiskt. Dra ut laddkabeln och sätt på mottagaren. Stäng av igen, genom att sätta i laddkabeln. Idiotsäkert? Vilken broder passar den bäst?

Klassisk lösning. Liten fin-vippa som är av framåt, och på bakåt, givetvis. En kontakt till mottagaren och en kontakt till laddaren. Den pillas in i skarven bara, då man inte laddar. Funkis, men inte lika cool.

Ovansidan, sa bull, undersidan sa bill?

Det är inte trångt på ovansidan. Det är en inspektionslucka. Det syns väl ur tydligt som helst!

(Parafras på Bill Gates famösa "it's not a bug, it's a feature", fast det är tydligen oklart huruvida han faktiskt sagt det eller ej...?)

Dubbel special

Förnedringen är total. Jag är prostituerad. Jag skulle aldrig erkänna att det är lite kul. Eller att jag ser det som ett jobb, vilket som helst. Jag är helt enkelt utnyttjad. Ett offer. En missbrukare. Hjälp!

Balsa-bashing i all ära, men lite metallslöjd smäller nog bäst?

Klicka på bilderna, för en gångs skulle blir de rejält större. Och jag tror att de talar lite för sig själv. Collagen gjorda picasa 3 på två minuter.

V som i Victory?

Det är svårt att beskriva, men det är en mycket speciell känsla att bygga upp nånting från scratch i balsa. Det tycks också som om den kommer att bli både skapligt lätt och förhoppningsvis tillräckligt hållbar.


Jag fick gubbesök i hobbyrummet också. En man som var lite fåfäng och ville spegla sig i glansen av alla framgångsrika projekt? Nej, icke så. Bara en vilsen pôjk som fick sig en specialanpassad inspektionsspegel att kolla trottelservot med, utan att behöva skruva av kåpan...

En v-stabbe tar sin början

Jag vet, fegt med balsa. Men det känns väldigt bra att vara där igen. Nu torrbasar jag, 0,8 mm plywood i mitten och så 1 mm abachi på ömse sidor. Givetvis limmat med det där gula limmet som är utvecklat för just detta ändamålet. Känner mig lite vuxen.

Nu avlöser projekten varandra

Vårstress i hobbyrummet. Home Runnen är klar för start. Nu raskt över till nybygge av v-stabbe till el-oceloten. Den förra v-stabben jag byggde var ju för liten och för tung. Så jag har tänkt balsalister den här gången. Men det kanske blir för fult. Ska jag bygga en skalvariant i alla fall? Hinner jag komma igång med formar och vaccum innan vårtermiken är igång? Knappast. Får nog bli balsa-lister och oracover i alla fall, ett svårslaget koncept.

Och så måste jag ju hitta på något coolt att skriva på mina vingar. Original står det ju "Ocelot". Hur coolt är det? Jag vill ha nåt i stil med "Blue Max Dark Side of the Slope Heavy Duty Combat Killer".

Men det kanske är lite överdrivet. Eller rent av löjligt?

Coolaste motorkåpan i stan?

Det är roligt att arbeta med vattendekaler. Nu ska jag bara prova en "riktig" skrivare på jobbet, som har så kallat pigmentbläck, i stället för det billigare dye-bläcket. Inbillar mig att det kanske inte kletar ut sig på samma sätt och är helt säker på att det kommer att tåla solljus utan blekning mycket bättre.

Och så lite klarlack också, förstås.

DS, Dark Side, Downside

Inte bara Dynamic Soaring. Utan också beviset på en lögn. Jag ljög alltså i förra inlägget. Dubbelt upp, dessutom.

Dels hade jag ju undersidorna kvar. Och dels är det inte "bara" att klarlacka. Hur jag än försöker, går det inte att klarlacka båda sidor samtidigt, det är dömt att misslyckas. Så jag får helt enkelt sätta fokus på en sida och försöka göra den snyggt.

Sen är det ju det där med skarvarna vid maskeringarna. Med många olika lager som först svart linje, sedan silverbas, guldbas, pearl och kanske 5-6 lager candy, så blir det ju dessutom ganska höga skarvar att fylla upp. Att fylla dem helt, skulle nog addera för mycket vikt. Så jag kommer nöja mig med att göra nåt slag mjuka övergånger.

Men icke desto mindre kommer det att innebära ytterligare omgångar av att slipa, lacka, slipa.

Så det är inte "bara" att klarlacka än. Men det känns samtidigt mycket tillfredsställande att börja skönja ett slutresultat. Ena ovansidan är dock inte dekorerad än, har svårt att bestämma mig för design såväl som kulör. Men jag tror jag ska försöka göra nåt snyggt.

Bara klarlacken kvar...

Nu börjar det likna nåt. Den candyröda i mitten, på guldbas, går dock inte att reproducera, den måste ses i verkligheten för att komma till sin rätt.

Vallar sina egna skidor

En stolt far i hobbyrummet tittar på när 11-åringen och 9-åringen vallar sina egna skidor. Och dom gör det bra, riktigt bra.


Först smälta på vaxet.


Sedan arbeta in det och verkligen se till så att det hamnar överallt.



Först sickla av med en träkloss, och sedan polera med nylonstrumpa (är nog faktiskt farmors strumpa).

Sedan blev det lillasysters tur. Storasyster var inte sen på att visa hur man gör...

Nu är det pay-back time i hobbyrummet.

Kärt återseende

Det här är nog mitt stoltaste hemmabygge. Har legat i träda länge nog. Flyger fint. Senast på osthanget.

Som en cancersvulst på flygkroppen

För att travestera det famösa citatet av Åke Green när han böghatade från predikstolen.

Men det är lätt att man lackar ur lite, och försöker projicera frustration på nån annan när egna tillkortakommanden uppstår. Här vingen på ena oceloten som svullnade upp och sprack på ett konstigt sätt. Varför? Gissa vad som händer när man våtslipar med vatten och kommer ner i skiktet av balsa?

Bara att sprätta upp, låta torka, fylla med CA, och så spackla, slipa, spackla, slipa, på med filler, slipa, mera filler, slipa.

Osv.

Slipa, slipa, slipa

Som jag slipar. Vet inte hur många timmar jag slipat de senaste veckorna. Men nu börjar det likna nåt. Är ganska kontemplativt, också. En begränsning är att inte slipa mer än vad huden på fingertopparna hinner växa. Annars gör det ont, mycket ont...

Den flyger, länge leve the Cube!

Jorå, tredje gången gillt så flög den faktiskt ganska kontrollerat. Så pass att jag kunde tömma två ackar i alla fall. Snyggt? Näe, det ser förfärligt ut i luften, den vaggar fram om tillbaka som nåt slagsmissfoster, kanske samma typ av aerodynamiska felaktigheter som inavlade guldfiskar som ju blir såna där slöjstjärtar, i akvariet, du vet. Man ska ju tänka luften som en vätska för att förstå aerodynamik bättre.

Hur som, förfinandet av framför allt tyngdpunkt i båda ledderna kommer att fortgå. Liksom val av lämplig musik till ett aeromusical-program. Förslag mottages tacksamt... ;-).