Hobbyrummet flyttar utomhus

Nu kan jag inte skälla på ljuset i alla fall. Hobbyrummet har flyttat utomhus, i fullt solsked. Här är ljussättningen lite softat under några lager bubbelplast.

Problemet med Gilesen är att den rensat ett trottelservo. Och med nytt servo gick den som en kratta. Det hittar liksom inte sin position. Likadant med ett tredje servo. Så det är bara att bita i det sura äpplet och konstatera att det inte funkar med gummiupphängd motor och servot i kroppen. Så nu måste jag flytta fram servot till den del som sitter framför gummiupphängningen. Det kommer att bli trångt. Önska mig lycka till.

Snålheten bedrar visheten, som vanligt

Vid senaste tävlingsomgången på Ålleberg så dog min Wurst lite oväntat i samband med en faktiskt ganska mjuklandning. Jag misstänkte direkt att det var kabelbrott då nosen har fått sig en del törnar än hit, än dit.

Och mycket riktigt var det så. Dock blir jag nästan lite sur på mig själv. Här jag har uppenbarligen använt billig så kallad kopplingstråd. Den är dålig på många olika sätt. Dels är den förtennad, eller möjligtvis förnicklad. Varför den är det, vet jag inte. Men den är hur som helst mycket svårare att löda än riktig servokabel som ju alltid är ren koppar. Dels är den inte alls lika mångtrådig som riktig servokabel, och det straffar sig ju uppenbarligen. Hade jag haft en extra super mångtrådig kabel, hade detta inte hänt. Jag tror att kopplingstråden bara har sju kardeler, men riktig servokabel har nog minst 21, förmodligen ännu fler.

I fortsättningen ska jag bara köpa extra bra servokabel, med bra area, och bara silikonvarianten. Att missa bra flyg på sån här klantighet bort ge extra minuspoäng.
Kontaktlimmet på tork efter lyckat kirurgiskt ingrepp som dessutom inte är det första.

En smula överdrivet?

Det ska vara lite fint i hobbyrummet. Man måste liksom tänka på sin arbetsmiljö. Och allt är ju inte bara flygplan. Utan en vällackad ekparkett i sprutboxen kan också få humöret på topp.

Huvlås

Har man inget huvlås, så får man lov att tillverka sig ett. Sen är det bara sporrhjulet kvar. Så kanske, kanske blir det premiär i kväll...

Mini-Extran lever - länge leve mini-extran

Äntligen har jag hittat lättviktsspackel. I en butik i Tranås, Lek och Hobby. Man tror att burken är tom när man lyfter i den. Lättarbetat och ger ändå en skapligt fin finish. Kom mycket väl till pass för att rätta till sidorna.

Förkortning av motorbocken planerad. Känns alltid lite konstigt at såga sönder.

Det här jobbet hade nog inte gått att utföra med något annat verktyg än just denna såg. Blev i princip perfekt.

Torrmontering. Ska nog bli bra detta.

Jag får nog lov att förstärka med ytterligare någon liten bit upptill. Det svajar fortfarande mer i träet än i gummiupphängningen.

Spin-off-effekt som gör hobbyrummet lönsamt

Torktumlaren gick sönder. Igen. Detta är andra gången exakt samma del går sönder, är själva låset till luckan. Kompisen som har en likadan tumlare har också bytt sitt lås.

Men nu lackade jag ur. Det syns ju tydligt att plasten har åldrats, tål förmodligen inte värmen och fukten. Så i stället för att köpa en ny dyr likadan dålig, så har jag limmat. Först med CA sedan sågat upp ett spår och fällt en en plywoodskiva som i sin tur är ditlimmad med GreatPlanes 30 min epoxi approved for model flight. Hittills har det hållt för ca fem torkningar och många provlucköppningar. Jag tror att det kommer att hålla länge.

Trodde det var dålig gnista

Det här kan nog bli riktigt bra

Sådär ja, vibrationsdämpare för nästan 100 kr styck på plats. Det är fyra stycket 15 x 20 med M6 pinnbult i. Känns lagom styvt, men ska bli intressant att se hur mycket dte kommer att röra på sig vid drift. Det borde gå att mäta med någon fiffig konstruktion.

Det är inte sant

Nånstans uppstod ett rykte om att jag hatar att flyga och älskar att bygga. Det är inte sant.

Men om man kör med ett lite slitet frässtål så ser det ut som om lätthålen är laserskurna, det blir en sån där fin bränd yta. Ser ut som riktiga köpegrejor.

Ja-ja, det är ju ändå bara blåst, hagel och drivis.

Det sa "klick"

När jag sätter dit den sista biten säger det "klick". Det kallar jag kärlek.

Potatismjöl och aceton — mums

Jag ställde frågan på svenskt modellflyg och fick svar. Som vanligt. Ett fantastisk community, eller "lärgemenskap", som en del lite tröstlöst försökt översätta begreppet till...

Ett av tipsen handlade om potatismjöl och aceton. Verkar funka, åtmistone till viss del. Där jag lyckats dränka in träet med aceton så har faktiskt träet fått en ljusare färg efter upprepad behandling. Sedan har använt rikligt med Bräkleen och sedan ruggat med grovt sandpapper. Då märks det att träet fortfarande är impregnerat, det dammar liksom inte.

Har därefter provlimmat genom att först lägga på accelerator och sedan CA. Och det biter faktiskt ganska bra, tillräckligt bra för att fogen inte släpper bara mot den feta ytan, utan faktiskt också tar med sig lite material från den sidan när jag bryter upp limningen. Det får duga, helt enkelt.

En lösning på gång

4 mm plywood inköpt hos Mayas shop på Ålleberg. Finplywood. Varje skiva provtryckt. Från finländska urskogar.

Urfrästa väger de endast två tredjedelar...


... av det metallskrot som satt i nosen. Ska bli mycket intressant att se var jag landar till slut. Behöver ju en lite skiva i framkant, och så några förstärkningsbitar. Men jag tror jag klara mig på en lägre totalvikt. Har ännu inte heller bestämt mig om jag ska gummihänga eller inte.

Avbrott i kärnverksamheten

Ibland blir man bara tvungen att ödsla bort tid på meningslösa mek som stör kärnverksamheten. Tröttsamt men en verkligheten som många av oss brottas med. Här tändningsspiralen till pelletsbrännaren som behövde bytas. Varmvatten, vad är det för trams?

Rutten balsa, finns det?

Med ett kirurgiskt ingrepp med skalpellen påbörjas undersökningen om varför motorn lossnar. Ja, jag har ju inte tappat den, men brandväggen går inte att få fast i uppekant.

Träet ser misstänkt gult ut. Man blir fet om fingrarna när man tar i biten. Klämmer du till lite, blir du extra fet. Bra om man har torra händer. Dåligt om man försöker att limma fast något i biten. Som en motor, t ex.

Klämmer man mycket, som här i skruvstädet, så sipprar det faktiskt fram olja. Kanske skulle kunna pressa hela modellen och tjäna mig en hacka. Eller elda upp den, borde ge mycket energi.

Så, inget att spara på, bort med hela överdelen. Nu ska här byggas en box som fördelar belastningen från motorfästet bakåt i maskinen. Allt kan inte hänga brandväggen.

Jag har lite hårdbalsa liggande i grova dimensioner som jag köpt hos slöjddetaljer. De har även balsa i grov plank hemma i bland. Funderar på att tillverka nåt slags plywood av dessa. Har just klyvt upp en 10 mm skiva med japansågen. Funkade riktigt bra. Nu ska det hyvlas, limmas, sågas och funderas. Dags för lite seriös balsa-bashing. Det var länge sen sist.

Hotet sitter i dekoren

Det finns de som tror att det går att skrämmas med lite dekor. Som t ex att sätta ett Katla-märke på fenan.

Men tänk efter! Vad är det? Jo, Katla är liksom en påhittad figur. I en barnbok. Sjuåringar tycker att Katla är otäck. En tioåring skrattar åt filmatiseringen och säger "Ha-ha, det ser ju vem som helst att det inte är något riktigt monster, och det som bubblar, är ju bara O'Boy!".

Så, vem blir egentligen rädd för ett katla-märke på hangkanten?

Nä, tacka vet jag dekor som talar klarspråk.

Jag är beredd.

Ett hemligt vapen?

Nu har jag en polyuretaninbäddad extra polariserad vingbalk. Visst låter det ganska coolt?

Men egentligen handlar det om jag bara hade ett 5 mm rör hemma. På andra sidan fräste jag därför ner en furulist. Ska bli spännande att se hur länge den håller. Den noggranne betraktaren ser dock att det är en sandwich, det ligger en 1 x 3 kolfiberlist i spåret också, som står på högkant. Så det finns en viss chans att det kan hålla ganska bra. På denna sida, undersidan, rör det sig ju i huvudsak om en dragbelastning.

Brusten vingbalk

Strax innan sa Staffan: "Nu när vi ligger på kollisionkurs så skulle det ju kunna bli en ordentlig smäll om vi träffar varandra".

Och trots min hörselskada så hördes faktiskt hur vingbalken gick av. Jag tänkte att jag skär väl upp klädseln och skarvar kolfiberröret med en bit mässingsrör där det hade gått av. Men, det är liksom slajsat utmed hela dess längd.

Ja, det var en rejäl smäll. Staffan är en ond människa. Och hans fåniga leende gick inte att ta miste på. Nu har han drabbats av combat-febern på riktigt.

Tyngdpunktsjusteringslösning som verkar funkis

Först bestämde jag hur mycket vikt som behövdes längst bak. Det blev en gammal klump jag hade på 50 gram. Sen gram med min kirurgiska skalpell och skära upp ett hål. Jag hade lite tur och kom nära en "balk" som blir mycket bra att skruva i.

Jag fäste vikten i en plywood-bit som jag sedan skruvade fast i kroppssidan. På så vis blir det ganska lätt att justera vikten vid behov.




En av skruvöglorna till gummibanden lossnade givetvis samma kväll som jag skulle premiära. Drog loss den själv, med en vantskruv. Gjorde en tillfällig fix av lite tigtråd som jag då hade i lådan. Den fixen är numera en permanent lösning...

Hur många vuxenpoäng får jag?

Alla säger: "Du måste ha PCM till en bensinare".

Jag satte i den ppm-mottagare jag hade ledig, och har ju bara räckviddstestat med bra resultat. Dock inte flugit än.

Däremot har jag köpt in min först PCM-mottagare, och faktiskt bytt, trots att jag verkligen hatar backjobb i hobbyrummet. Dock fick jag inte denna mottagare att funka ihop med min MC 20. Och bra var väl det, på två sätt. Nu kör jag istället min gamla JR-sändare som aldrig krånglat. Och jag kör den på kanal 81. Hann programmera om modellen nu på morgonen i alla avseenden utom failsafen. Den sätter trotteln på nästan full gas hur jag än bär mig åt. Kanske dags för lite RTFM, trots allt?

Val av propeller

Staffan sa att det skulle vara en 20 x 12. Både Niklas och Arnold tyckte att det lät konstigt. Jag påstod att jag läst i instruktionen om att det var ett bra propellerval. För en en dubbelt så stor motor... Till denna 26-kubikare ska det alltså vara en betydligt mindre propeller.