Snart startklar?

Nu har jag fixat massor med saker på min Home Run. Flera av dem hade jag ingen aning om att de behövde fixas, så jag känner mig mycket nöjd med att jag tog beslutet att genomföra en grundlig vårlig genomgång. Att jag skulle erkänna det bara blev så som en konsekvens av att det blev vinter igen, tror jag inte kommer ske.

Det slår mig nu när jag är nästa klar att var och en av dessa små mek kommer att göra att modellen kommer att flyga bättre, och det är ju kul.

Gångjärnen till fenan satt inte fast ordentligt. Nu säkrade med 1 mm kolfiber. Surplus från inomhussäsongen.

Spelet på avgasventilen var okej, lite stort kanske, men på insuget var det väldigt stort. Tror dock inte att justeringen kommer att påverka gången så mycket, utan detta var nog bra att det blev gjort för att undvika framtida problem.

Ett skevservo som inte centrerade ordentligt är utbytt. Det gick liksom fram och tillbaka några gånger innan det hittade mittläget. Syntes faktiskt luften att modellen liksom svajade lite när man återgick till neutrala roder. Här kommer jag att tjäna många poäng vid nästa klubbmästerskap.

Här upptäckte jag en grej som nog skulle kunna ge stora problem.Förstärkningsringen för vingstålet hade börjat släppa.

Lite snyggare, lite säkrare. Lite bättre. Jämför med hur det såg ut innan.
Du Bro Quick Fill. En fröjd att tanka med en sån.

Det som återstår nu är att göra nya dekaler till bakkroppen, de gamla var helt utslitna. Jag tänkte prova dekalarket jag köpte på Claes Ohlson. Förmodligen ska det stå "Blue Max Aerobatic Team" eller nåt sånt på dem. Undrar om Håkan har gjort ett original till sån dekal?

I väntan på våren

Alltså, inte hade jag putsat ljuddämpare eller plastat igen hål i motorkåpan, om våren hade varit här. Så nån slags nytta med det som vi upplever som en försenad vår, är det väl?

Regredieringen tar sig nya uttryck

Nu luktar det gott i hobbyrummet. Inte sån där fjollig CA-doft, utan den där härliga blandningen av nypolerad aluminium, lite kisel, Autosol och svett. Mmmm.

Jag har ju tidigare sett hur jag närmat mig moped i min utvecklingsåtergång. Autosoltuben känns som ett säkert kort på vägen.

Så smart, så enkelt

I senaste numret av RCM&E som jag köpte i går har de återinfört sidorna med tips och knep. Det är skoj. Ett av tipsen var mycket lägligt just nu. Hur får man borrhålen i kåpan på exakt rätt ställe? Visst är det självklart enkelt?

Home Run:en får en vårlig översyn

Arbetet med Home Run:en går långsamt och metodiskt framåt. Det här ska bli lite snyggt, och lite bra, är det tänkt.

Motorkåpefäste till Home Run

Följ reparationerna i detta fotoalbum. På slutet finns också möjlighet att komma med förslag till vad Daryls pojkvän ska heta.

En drakes uppgång och fall

Så har det hänt igen, att jag blir vilsen om var nånstans jag ska lägga olika saker. Historien om den stora J35 Draken har dock hamnat här, ihop med artikeln som innehåller filmen. Jag har dock fortfarande ambitionen att försöka sy ihop det hela på ett lite mer sömlöst sätt. Önska mig lycka till.

Det blev visst bra väder i Påsk

Nämligen bra "hobbyrumsväder". Jorå, jag minns allt "tänk-positivt-flosklerna" från 80-talet. Typ "Foten i kläm? Jajamensan!".

Men allvarligt, dessa meck som just inletts, hade förmodligen aldrig blivit av om det inte varit för påsksnön.


Home Runnen på operationsbordet för årlig översyn. Sånt har jag aldrig gjort förut. Jag har bara reparerat kraschade modeller. Men den här har jag aldrig kraschat! (hör jag applåder?) Däremot har det små skavanker och det ska göras en del förbättringar. T ex byta en vingservo som inte returnerar riktigt bra, det liksom går fram och tillbaka några gånger innan det hittar mittläget, och det gör det ganska långsamt. Syns faktiskt i luften.

Såhär kan det ju inte se ut. Usch. Dels ska kåpan på plats ordentligt. Och dels ska avgassystemet få lite rengöring. Och kanske puts, om kung Bore fortsätter att internera mig i hobbyrummet.

Det ena fästörat till kåpan är helt enkelt försvunnet. Inte undra på att kåpan hängde på trekvarten de sista flygningarna.

Och kanske inte heller att undra över varför skruvarna till kåpan gång på gång hoppade loss. till och med när jag limmat dem med CA. Det var helt enkelt ganska mycket obalans i propellern. Jag slipade bort en del material på den tunga spetsen, men tyckte inte jag kunde ta mer utan att påverka propellerns form för mycket. Därför har jag adderat vikt i form av aluminiumtejp på den lätta sidan. Får man göra så? Försegla skarven med CA?

När vet man att man har alla verktyg som behövs?

Svar: Det har man aldrig. Det finns alltid fler verktyg man behöver.

Sedan flera år tillbaka har jag borrar i storlekarna 0,8 - 1,2 - 1,4 och 1,6 mm. Styckköpta hos Spetz. Och jag använder dem förvånansvärt ofta och de är ofta förutsättningen för glappfria servoinstallationer.

Nu har jag så äntligen gjort en efterlängtad investering från Claes Olsson, eftersom jag fick ett frispel där igår, och fick tid att hitta denna superspecialprodukt.

Pilotomröstningen klar

Det blev naturligtvis Daryl som fick flest röster. Ryktet säger att det beror på att hon är den mest lättklädda på bilden. Men det är alls inte sant.

Daryl heter faktiskt Bigglesworth-Svensson i efternamn efter domstolsbeslut om att hennes farfar faktiskt var självaste Biggles. Han erkände naturligtvis aldrig faderskapet under sin livstid, eftersom han inte alls kände till denne tidigare bastard till dotter.

Nu ser dock Daryl fram emot att få visa vad generna faktiskt betyder, på ett modellflygfält nära dig, förmodligen en helg i slutet av april...

Några byggtips om J35 Draken Depron (lillebror)

Först av allt, kanske viktigast av allt, en vingbalk. Här syns den 45-gradigt avfasade roderspalten lite dåligt, men den finns där. Det är alltså bara rodret som är fasat. Bakkanten på vingen är vinkelrät för att balken ska stå rakt. Den balk jag använt är overkill, det är en 3 x 1 kolfiberlist. Det ska finnas 3 x 0,4 och det hade räckt långt.

De första turerna i Frejahallen, körde jag utan vinbalk. Det funkar, men blir väl mjukt.

Visst är Feigas-motorn snygg? Den finns i många olika varianter och ryktet säger att den tål betydligt mer än dess specifikationer. Förmodligen har det mest att göra med hur het man är på vänsterhanden. Min har ett slutnummer på 36 vilket innebär att den varvar 4100 per volt på tomgång.

Om jag har förstått det hela rätt så har denna motor identiska inbyggnadsmått med en vanlig GWS typ A-motor. Alltså måste jag ju vid tillfälle peta in denna motor i min Tiger Moth.

Men det som den här bilden egentligen var tänkt att illustrera är störtbågen över propellern. Kanske lite overkill, det också, efter att jag köpt fem nya proppar till nästan halva priset hos Roffes modellflyg. En påse småproppar, vad mer behövs för att bli glad, egentligen?



En lite mer detaljerad studie av motorfästet. Jag tror att det också fungerar som kylfläns. Den här motorn blir varm. Dessutom har förstärkt depronet med några bitar tvärgående kolfiber för att motorriktningen inte ska bli alltför varierad. Det blev ganska mjukt här, ganska snabbt...

Knappast skalenligt?

Hon får det lite trångt. Undrar hur man slår fast att piloten är skalenlig?

Vem ska bli pilot?

(melodi: Vem ska bli president, var det Ebba Grön)

Dags för Reader's Choice i frågan om vem som ska få spaka Spitfiren.

Från vänster till höger Betty, Hanna, Daryl, Susie och Doris. Rösta här bredvid.

Jorå, det funkade med nitro

Jag penslade på nitrometan, och lät sedan verka i ca 15 minuter. Jag fick pensla många gånger. sen kunde jag plocka upp geggamojja ur spalten med hjälp av skalpen. I sista änden krävdes ändå ganska mycket våld för att bryta om det som satt kvar längst ned. Men jag slapp mecka loss stället och jag drog varken sönder servo eller linkage. Och då ska du veta att det är ett starkt servo här.

Undrar vad man kan har nitro till mer?

Min mest idiotiska limning, någonsin

Jag har ju länge varit stolt över min fina installation av landställen på Spitfiren. Väldigt fin gång, bra låsning i båda ändlägena. Ett extra spännande "Dash-läge" i mitten tack vare att ställen råkade hamna på en trelägesswitch.

Men jag har inte tidigare fått dit kåporna, eller vad de heter?
Nu är dock kåporna på plats. Snyggt. Spitten börjar bli klar för jungfrutur. Saknas dock fortfarande en pilot.


Ibland vill det sig inte riktigt. Det sista jag gör när jag fått dit kåporna så snyggt, så snyggt, är att droppa på ytterligare lite CA, "som förstärkning, typ".

Jämmer och elände, det rinner ner i själv gångjärnet, in i leden liksom. Jag får panik och är direkt där med kickern och sprayar till i hopp om att limmet inte ska hinna krypa så långt ner.

Gissa om det sitter fast!

Det är inte längre infällbara landställ.

I kväll ska jag prova att dränka in skiten i Nitro. Önska mig lycka till.

Neodymmagneter är bra till mycket

Neodymmagneter plockar man ur gamla hårddiskar eller cd-spelare. Eller så köper man dem hos Claes Olsson. Här uppträdd på mejseln som då plockar den där lilla, lilla skruven i mikroservon på ett sätt så att man aldrig mer tappar bort dem.

Två år gammal jord

Städade lite i hobbyrummet. Hittade vinge. Med jord. Från diket på Maxlanda.

Projekt motorsågsmotor

Detta var en mycket praktisk motorsåg att banta ner till ett minimum. Jag hade räknat med att behöva såga, fila och dremla. Men det räckte med att skruva bort allt onödigt så hade jag ett helt frilagt vevhus som är bultat direkt mot cylindern som ett enda stort överfall. Topplock och cylinder är integrerat som en del.

Frågan är nu om jag måste ha svänghjulet kvar för balanseringens skull? Liksom om det är lättare med batteritändning är originalets magnet? Och så saknar jag en förgasare. Nån som har nåt liggande?