Jag kan inte rå för det, men jag känner något slags dragning till insuget. Ju större desto bättre. Kan det har något med barndomen att göra? Är det freudianskt? Eller är det bara så enkelt att att Puch-trimmar-metoden slår igenom. Borra så stort det går?
Den tyngre motorn krävde placering av acken långt bak i bakkroppen. Och då gick det ju inte med ett platt ack, utan jag fick löda ihop en ny fyrkantig. Men det känns bra att kunna justera tyngdpunkten utan att behöva addera något bly.
Och dels fixat med så banala saker som att byta gångjärn till köksbänken i nya husvagnen bara för att de gamla var lite rostiga. Ja-ja, förhoppningsvis ger det poäng som går att byta mot flyg.
Här hade jag efter förra "landningen" bara limmat rakt av med epoxi. Den här gången förstärker jag med sex stycken kolfiberstänger som jag placerar mitt i fogen. Limmar med CA.
Limmar träbitarna på nytt med 30 min great planes epoxi. Ett lim som är "avsett för modellflyg", som Arnold en gång uttryckt saken.
Det var ju ingen liten bit. Utan en ganska rejäl flaga. Tycktes vara av hård plast. Roligt när man faktiskt hittar något som som sen också med ganska stor säkerhet visade sig vara orsaken till problemet.
Linkaget fungerar också som stopp i axiell ledd. Det visade sig dock efter en del hårda landningar att jag måste använda ett hårdare material för att undvika att pianotråden skär igenom skumplasten.
Vikten blev väl okej. Men det skulle vara intressant att se vad jag skulle hamna på med samma ack som Clarence har.
Jag hade svårt för att bestämma för vilken position jag skulle välja för servona. Men så här fick det bli. Därmed har jag en setupp som innbär att jag kan lägga ev drivack på tyngdpunkten. Men då bör jag lägga mottagare och fartreglage i bakre delen av kroppen...
Jag blev tvungen att slipa in vingstålet mot kolfiberröret. Använde carbodumdum till detta. Ganska kul jobb, faktiskt.
Här är alla delarna till vingfastsättningen. Själva stålet är 3 mm aluminiumrör som invändigt förstärkts av 2 mm kolfiber. Rören i vingarna är kolfiber, 4 mm utvändigt och 3 invändigt
Det mest kritiska med denna installation var naturligtvis monteringen av rören i vingarna. Men genom att vrida hela huvudet på pelarborrmaskinen, så att det gick fritt utanför arbetbänken, och genom att vrida bordet, så gick det faktiskt att få till skapligt placerade och riktade borrhål.
Jag bara provpressande två frigolitklossar, en hård och en ganska mjuk. Den mjuka deformerades lite grann i ena hörnet. Men den hårda höll formen bra.
När jag fick ut nålen så sitter den en typisk glasfiberflisa på nålspetsen. Eller är det delar av en Mosquito-vinge?
I nålsätet låg det flera tydliga bitar av typ "halm" eller "träbit". Dokumenterade hinder för att fritt bränsleflöde...
Ser ut som en skalbagge, men kameran ljuger. Rutmönstret på pappret är 5 mm så den här "biten" av oidentifierat material, är ca 2 mm lång. Jag hittade den i en i övrig ren förgasarhals. Men jag tror de hoppade ut dit när jag fick loss själv tomgångsröret, som ju också är det rör som allt bränsle matas ut igenom. Satt denna bit där, är det verkligen inte konstigt att motorn gått dåligt.
Det är roligt att göra dekaler. Om det kommer att bli lika roligt att se dem förstöras av bränslet, det må vara osagt. Förmodligen finns det två saker man skulle kunna göra nu, antingen en klar folie ovanpå, eller kanske ett lager klarlack.
Gångjärnen till fenan satt inte fast ordentligt. Nu säkrade med 1 mm kolfiber. Surplus från inomhussäsongen.
Spelet på avgasventilen var okej, lite stort kanske, men på insuget var det väldigt stort. Tror dock inte att justeringen kommer att påverka gången så mycket, utan detta var nog bra att det blev gjort för att undvika framtida problem.
Ett skevservo som inte centrerade ordentligt är utbytt. Det gick liksom fram och tillbaka några gånger innan det hittade mittläget. Syntes faktiskt luften att modellen liksom svajade lite när man återgick till neutrala roder. Här kommer jag att tjäna många poäng vid nästa klubbmästerskap.
Här upptäckte jag en grej som nog skulle kunna ge stora problem.Förstärkningsringen för vingstålet hade börjat släppa.
Lite snyggare, lite säkrare. Lite bättre. Jämför med hur det såg ut innan.
Du Bro Quick Fill. En fröjd att tanka med en sån.
Nu luktar det gott i hobbyrummet. Inte sån där fjollig CA-doft, utan den där härliga blandningen av nypolerad aluminium, lite kisel, Autosol och svett. Mmmm.
I senaste numret av RCM&E som jag köpte i går har de återinfört sidorna med tips och knep. Det är skoj. Ett av tipsen var mycket lägligt just nu. Hur får man borrhålen i kåpan på exakt rätt ställe? Visst är det självklart enkelt?
