Fyra projekt på samma morgon

Morgonstunden är speciell. I synnerhet om hobbyrummet är nystädat och varje bänk ligger där ren och blank som inbjudan till nya möjligheter. Så, i tur och ordning gav jag mig denna morgon i kast med dessa små projekt:

1. Den sorgliga historien om mina skalpellblad. Den tar sin början vid Roslagstull i Stockholm i början av 80-talet då jag arbetade med att skära fotosatser till tidningen Mc-Folket. Vi gjorde egna heloriginal och ingen hade då hört talas om layoutprogram, eller knappt för den delen datorer. Skalpellen och typometern var verktygen för dagen. Med mig därifrån fick jag en liten ask med skalpellblad, Sabre, storlek 3, bladtyp E11, kirurgkvalitet, dock inte sterila. Hur det nu kan komma sig, egentligen.

När jag nästan 20 år senare börjar med modellflyget så kommer dessa skalpellblad fram ur lådan och visar sig vara helt oslagbara. Inga andra knivar eller blad kommer i närheten av den här kvaliteten. Jag lägger ut tråd på svenskt modellflyg och efterlyser dessa blad. Jag ber mina kollegor på jobbet som arbetar som inköpare av konstnärsmaterial att söka efter dessa blad. Jag ber inköpsansvarig på Mattons i Sverige att spåra bladen med den här specifika kvaliteten, och jag hör på telefonen att även han får något av ett romantiskt skimmer i rösten:

-- Jo, de där bladen hade en kvalitet som vi förmodligen aldrig mer kommer att få uppleva igen, suckar han och berättar att även han sparade en sista förpackning av denna sort innan leverantören försvann.

Så, vad gör jag. Jo, jag brynar och slipar och skär med min kniv. Dagens ersättningsblad, som förvisso har samma beteckning, och den speciella långa slipfasen, alltså den extra skarpa eggvinkeln, som gör att du kan skär på tvärsen i balsan, att du kan skära oracover i luften med rakt och fint snitt, som gör att du skära ut fastlimmade servon ur en Fox av Elapor, ja, de bladen tappar skärpan nästan omedelbart. Och vad värre är, de går inte att skärpa!

Skitstål, helt enkelt.

Sabre original kan du skärpa om och om igen. Ett Brittiskt kvalitetsstål, förmodligen valsat i slutet av 70-talet, när en stålarbetare fortfarande hade en rak rygg och en yrkesstolthet värd namnet. Som kunde lukta sig till en bra gjöt. Som inte visste ett dugg om CNC.

-- Hallå, Magnus, du håller just nu på att spåra ur fullständigt. Släpp det där, och gå nu vidare till nästa bild.

-- Förlåt.

*

2. Ett projekt av modernare snitt. Ett snabbt och mycket framgångsrikt projekt dessutom. Se detta I-landsproblem framför dig:

Sedan en tid tillbaka har familjen begåvats med ett block för inköpslistor som har en magnetisk baksida. Genialt, då sitter det alltid en lista på kylskåpsdörren som inte försvinner bland räkningar och reklam.

Men. Så var det ju det där med en penna också. Vi har försökt med snöre. Vi har försökt med att ha pennan hängande på en kort med en flick som hängde ut, liksom. Vi har försökt att ha en penna liggande i fönstret alldeles bredvid kylen. Men icke. Inte har det funnits en penna i närheten bara för att mjölken tagit slut?

Men nu, tack vare en skrotad dator (magneten som sitter inne i en hårddisk är fantastiskt stark) och reklampenna från Kinnarps har jag nu ALLTID en penna på kylskåpsdörren.

Önska mig lycka till.

*

3. Jo, som sagt, jag undrade ju ett tag var alla mina inomhusservon hade tagit vägen. Två av dem hittade jag min fox där det ju inte längre gör nån nytta. Problemet var att de satt tajt inlimmade med vanligt smältlim, inte lågtemp, då hade det gått att värma loss. Nu fick jag skära. Men med en nyslipat Sabre-blad var det en lek.

*

4. Nya skev till Wursten på gång. Fortsättning följer. Nu ska barnen ha frukost.